I England är husen byggda av sten

och små parker finns överallt

I träden slingrar murgrönan sig runt varenda gren

ja, det är ganska pittoreskt

Utanför den lilla staden finns mycket att se

Höga berg, dalar, sjöar och stenmurar

Vissa är ute och går, medan andra är hemma och dricker te

De är underbart att gå i bergen

På bergen bor tusentals får

Så många jag aldrig har sett

De är fria, så gott de självklart mår

Som små bomullstussar med ben

Tillbaka i lilla staden det hundvänligt är

De är välkomna i affärer och pubbar

Man ser dem faktiskt både här och där

För där har de flesta hundar

Det är fuktigt och regnigt ofta trots allt

Men det hör ju liksom till

Och där blir det aldrig särskilt kallt

Vädret är ganska milt

England, jag saknar dina människor och din natur

Jag saknar nästan allt

Men jag känner ändå att jag hade tur

Som fick bo där, det var ballt

Inte världens bästa rimm och så kanske, men jag har i alla fall fått med allt jag ville ha med. Det kanske låter som bara skog och guld, men varje plats har såklart sina ofördelar. Men jag saknar det som sagt.

Notera också att jag skriver om England som det var där jag bodde, och jag bodde inte precis i London, jag bodde

på landet.

Bilderna är uppladdade från nätet, men så här ser det i alla fall ut :)

Det var meningen att jag skulle vara med på en springtävling idag, men det första jag kände imorse var att jag hade ont i halsen. Så jag blir väl hemma idag. :( 

Dagens boktips är boken "Niceville" eller "The Help" som den heter på engelska, av författaren Kathryn Stockett.

Berättelsen utspelar sig i det 1960-talets Jackson i Mississippi, främst ur de tre kvinnorna Aibileen, Minny, och Skeeters perspektiv. Aibileen och Minny är afroamerikanska hembiträden som städar hem och ser efter barnen hos olika vita familjer. De kommer på att de ska skriva en bok om hur det är att vara hembiträden, men de måste vara försiktiga för om någon kommer på dem så ligger de illa till.

Jag lyssnade på den i lillasysterns mp3-spelare och den var så himla bra. Läs den!

Har haft en så mysig kväll med familjen och en till familj. Har suttit bredvid älven vid en brasa och grillat korv, jag känner att jag måste ta vara på hösten innan det blir vinter.

Så här var min sommar. Lite bilder på blommor och en sjö osv. Alla bilder är tagna av mig.    

Så här skriver du en haiku dikt:

Man har tre rader

Första raden ska beskriva en tid och ha 5 stavelser

Andra raden ska ha en beskrivning en plats, den ska ha 7 stavelser

Tredje raden ska ha en liknelse och 5 stavelser.

Tycker du att det är svårt att räkna stavelser så ska du veta att det är så många stavelser som det är vokaler, så räkna vokalerna.

Här är en haiku dikt som jag har gjort:

Ljummen sommarnatt

Klara himmel, en djup sjö

Som en stor spegel

Testa själv- det är enklare än du tror! :)

Bra liknelse tycker jag:

"Hon satt spänd som en fiolsträng"

-Okänd

Slutet på sommaren var nära inpå

Nakna träd stod kala i mörkrets kyla

Det var kväll och himlen var grå

När jag hörde någon yla

Det var inte en varg dock en människoröst

Håret reste sig på mina armar

Det lät som någon som behövde lite tröst

Jag gick dit fast det vred sig i mina tarmar

På en mossig stubbe ett spöke satt

Jag blev så rädd att jag andan miste

Spöket grät så sorgset att

Att mitt hjärta nästan briste

Inte såg det ensamma spöket mig

För jag bakom ett träd stod

Jag hade gått fram dit och sagt hej

Om jag hade mod

Men jag tyst tillbaka mig leta

Ut från den mörka skog

Vad som spöket sörjde jag aldrig fick veta

För jag fegt iväg bara drog...

Den här dikten skrev jag igår, hittar du moralen i den?

P.s hoppas att du inte stör dig för mycket på att jag skrev briste istället för brast, men man måste ju få ha lite konstnärlig frihet ;)