Hej kära ni! Nu var det några dagar sen jag bloggade igen, sorry! Igår kunde jag egentligen inte, nästan direkt efter skolan bar det av till friidrottsträning och sen kom jag inte hem förrän klockan tio. 

I alla fall så fick vi i uppgift i skolan att skriva en turistbroshyr om ett land i Europa. Jag skrev om Österrike, funderar på om jag kan skicka in det nu... 

Turistbroshyr Österrike- Resa för två

Åk till Österrike i Juli!

Den 20 Juli åker vi från Arlanda i Stockholm i ett andraklassigt direktflyg med Austrian Airlines. Vi landar på flygplatsen Kufstein, nära dit vi ska.

I Wachau, Angern får man bo i ett fint rum med dubbelsäng på hotellet Weinhof Aufreiter.

Det är på våren som aprikosträden börjar blomma i Österrike. Aprikosträden är särskilt vackra på promenadleden ”Wachauer Marillen Erlebnisweg”, där man kan gå från hotellet.

Det finns också mycket annat att uppleva där. På resturanger i trakten går det att njuta av hemlagade aprikosspecialiteter bla aprikosknödlar, aprikosmarmelad eller brännvin, likör och mousserande vin gjorda på aprikos.

Vi bjuder även på en härlig båttur från staden Krems, också i Wachau.

I Wachau stannar vi i fyra dagar innan vi för omväxlings skull flyttar vidare till huvudstaden Wien. Wien är en perfekt destination för den kulturintresserade, med dess gamla arkitektur och många muséer.

I Wien installerar man sig i det lyxiga hotellet Sacher Wien. Hotellet håller mycket hög klass, med förstklassig service, en underbar spa avdelning och bastu samt behandlingar och relax.

Nästa dag bär det av till Hofburgs palats där presidenten bor. I slottet visas 19 rum, möblerade från den tid då kejsaren Franz Joseph och hans fru Elisabeth bodde där. Slott Hofburg har också ett museum.

Under vistelsen i Wien hinner vi också besöka Naturhistoriska muséet, (Naturhistorische Museum). Samlingarna på övervåningen innehåller förhistoriska fynd, bland annat fossiler och skelett efter enorma dinosaurier. Här finns också en världsberömd konstverk – nämligen den 25 000 år gamla kvinnostatyn Venus von Willendorf.

Vi erbjuder också ett tripp till Sankt Stephanskatedralen för de kulturintresserade.

Efter att ha spenderat nio dagar i Österrike återvänder vi till Sverige igen.

Några synpunkter? Kom gärna med feedback! Blev du sugen på den här resan?

Här är en berättelse som jag skrev 2011. Den är menad för ganska små barn, men den går väl bra att läsa ändå? Tacksam för feedback! :)

Anna älskade att cykla.

Varje dag efter skolan cyklade hon på en skogsväg långt ut i skogen.

Men just den här dagen tänkte hon ta en annan tur. Hon fick syn på en okänd skogsväg. Hon cyklade en lång stund och glömde helt bort tiden. Det fanns massor av olika små skogsvägar och hon bytte dem mest hela tiden. Det kittlade ljuvligt i magen. Hon passerade en bäck, en glänta en sten och en ek. Anna cyklade vidare. Hon stannade i en glesväxt skog.

Kanske var det dags för lite picnic? Hon plockade fram matsäcken och började äta. När hon tittade på klockan såg hon att den redan var åtta.

”Åh nej!”utbrast hon upprört, ”jag måste hem!”

Men vilken väg? Där fanns massor av skogsvägar.

"Nästa gång ska jag hålla mig till en väg", tänkte hon, "Men nu då?" Då mindes hon vad hennes pappa brukade säga; ”När man är vilse ska man stanna på samma plats, man ska hitta en trädkompis som man stannar hos tills man blir hittad.”

En annan sak han sade var att man ska synas. "Om det är älgjägare i skogen kan de ta fel på en och tro att man är en älg, då råkar man illa ut." Därför är det bra om man har en reflex med sig, för älgar har väl ändå inte några reflexer!

Tiden gick men ingen hittade Anna. Himlen blev allt mörkare och mörkare. Anna började känna oron stiga i kroppen, hon som var mörkrädd! Kusliga skuggor sträckte sig fram bland träden och liknade de mest hemska varelser.

Hon tittade på klockan. Vid det här laget skulle hon redan ha varit i sin säng för två timmar sen.

Stjärnorna gnistrade i kalla blå färger. Anna huttrade av skräck under den stora tallen. Dimman tätnade.

Då hände något fantastiskt. Anna fick syn på en konstig luden gren. Plötsligt rörde den sig. Anna ryggade skrämt tillbaka. Grenen var inte en gren, det var hornen på en älg! Anna svalde.

”Muuu!” brölade älgen.

Älgen var inte mer än tio meter bort. Den log vänligt mot henne med sina stora bruna ögon.

”Hej.” viskade Anna försiktigt,”Jag heter Anna, jag har kommit vilse. Vet du var Lillkrog ligger?” (Lillkrog var där hon bodde).

Älgen svarade inte men verkade lyssna, för han tittade menande på henne som om han ville att hon ska följa efter honom. Anna förstod genast att älgen ville att hon följde honom och knäppte kvickt på sig hjälmen och trampade efter honom på cykeln.

"Tänka sig! Jag har blivit vän med en älg!" tänkte Anna, "coolt!" Hon funderade på hur det skulle vara att berätta allt för sina klasskompisar.

Då och då stannade älgen så att Anna hann komma ikapp.

De passerade eken, stenen, gläntan och bäcken. Nu visste Anna helt säkert att de var på rätt väg.

Till slut var de framme vid landsvägen, det var inte långt kvar.

Älgen stannade för att säga adjö. Anna gick försikigt fram till honom, till hennes förvåning backade han inte undan, han stod kvar med värme i sin blick. Hon kysste hans lena mule.

”Tack, utan dig hade jag inte klarat mig. Du är den bästa vän jag nånsin haft.” Hon omfamnade honom och begravde sitt ansikte i hans mjuka päls.

”Men nu måste jag gå. Adjö.”

”Muu.” svarade älgen, han verkade vara lika ledsen som hon för att säga adjö.

Anna log lyckligt. ”Jag kommer aldrig att glömma dig.”

Älgen log också, med ögonen, det betydde nog;” Jag kommer aldrig glömma dig heller.” trodde Anna.

På vägen hem duggade det lätt. Små gyllene vattendroppar skimrade i det frodigt gröna gräset.

När Anna kom hem blev hennes föräldrar väldigt glada för att se henne igen.

”Jag och pappa har varit så oroliga för dig,” sade mamma och kramade Anna hårt.

”Var har du varit, gumman?” undrade pappa.

Anna berättade allt. Hennes föräldrar trodde inte henne. Men vi vet i alla fall att det är sant, eller hur?

That day no more predators showed up. I all ended with a romantic evening by the ”Coconut creek” like people used to call it.

Tom was on his way home from the dentist's. An ugly object was in the middle of the path.

”I'll never get rid of that tooth for real.” thought Tom and picked it up. He really was releved Diana never saw it. He through it away.

When he came home he started packing for the picnic. Cheddar and papaya fruit biscuits, Jelly, sandwiches and some squash. That should be enough Tom thought.

In the bathroom he started to fix himself for the picnic. He took a cool shower, dryed himself and brushed his teeth. He also brushed his fur, and when he was done brushing it, he obviously thought it looked too fussy, so he fluffed it out again.

He wanted to look nice, but not too fussy of course. He used a particulary discreat perfume too. She would hardly be able to sense it.

He looked at his gap where his tooth had been there that morning. He though it looked ridiculous. Hopefully, Diana would think it was sweet, maybe even charming...

Du föddes till att bli en männsiska. Men tänk om allt bara var ett hemskt misstag? Tänk om du istället skulle ha blivit något annat? Här kan du testa vad du egentligen skulle ha blivit...

Vilket stämmer bäst in på dig?

1.Jag är glupsk och försöker att njuta av livet

2. Jag är flitig och social

3. Jag är snäll och lugn

4. Jag är kreativ och smart

Vad gillar du att göra?

3.Att simma och ta det lugnt som att läsa

1.Att sola såklart!

2.Äta sötsaker...

4. Skapa fanastiska konstverk, bla rita.

En råtta kommer och stjäl din mat. Hur reagerar du?

1.Mmm, en råtta- mums! Den äter jag!

4.Jag springer för mitt liv- tack och lov att hen inte tog mig också!

3.Jag blir ledsen och ropar på hen att komma tillbaks, när det inte fungerar så skaffar jag ny mat, jag orkar ju inte springa efter.

2.Jag blir rasande arg och sticker hen med något vasst.

Okej, är du nyfiken på vad du blir? Kolla på kommentarer där jag har lagt upp resultaten! Kommentera gärna och berätta vad du blev för ett djur!

Voilá! Hoppas ni gillar...

Tom ran all of the way to the dentist's, dispite it was a long way there he didn't stop once. Fortunatly no more nasty suprices showed up. He pulled up the door to the building. Eventually he was safe- he'd done it! But he was too exhausted to be happy, too exhausted to hardly even breathe.

He sat down on one of the waiting chairs to try to catch up with his breath.

Diana, the sweet dentist, came into the room. Tom hurried to wipe away some of the sweat dripping from his forhead using his sleeve. Diana looked very worried.

”Oh my! What's happened!?” she exclaimed and sat down beside him.

Tom just shook his head, hoping she would understand that for the moment he was panting so much he wasn't capable of speaking.

”It's allright,”she assured him.”I don't expect you to answer me, but please! Breathe slowly.”Inhale and exhale... inhale and exhale...”

Once Tom had got resonably settled down she took him into the meetingroom, it was a big room. Aparently she was the only one working that day. She pulled out a chair from the long table and he sat down on it. It was an armchair, probably the most comfortable chair in the room.

Diana was still very worried.

”Should I go and get you a cup of tea?” she asked anxiously.

”Do you have cheddar tea?” Tom wondered, finally at least he had started to settle down.

”Always.” she just said and hurried into the dentist's small kitchen. Meanwhile she was away Tom pulled out a handcherchef out of his pocket, he was going to get rid of that stressful sweat of his face once and for all. He also used a comb which he always carried in his pocket.

When Diana came back he hurried to stuff it all in his pocket.

”Here you go.” she said,” Hot water, some milk, sugar and a teabag with the taste of cheddar, that's tea right!.”she smiled.

”Thanks a lot. If it wasn't for you I would probabaly be snake snack now.” he frowned.

”You're welcome.” she smiled.

There was a long silence. Luckily Diana found a way to get rid of that embarrising atmospher;” I see you've calmed down now.” she said.

”Yes, cheddar tea is the best medecine.”

She laughed. ”Ahaha! Too right. Whould you like to have some biscuits too? We have plenty of the here.”

”No thanks, I think it's about time you start calming down aswell.” he replied.

”Suppose you're right.” she sat down beside him. ”Perhaps you'd like to tell me now then?” she asked causiously. ”Of what happened I mean?”

Tom explained, in every single detail. Diana listened pacently.

When he was finished Diana looked very impressed

”Awww!” she exclaimed, ”that must have been painful!”

”Well... Actually it was mainly scary.” Tom admitted and blushed. She smiled.

”Let's talk more about this later,” she finally said, ”It's about time I had a look on your tooth.”

”Ok.”

      Tänkte lysa upp min blogg med lite bilder. Varsågod, en orkidé!

Bakelser som jag gjorde till ett HK prov tidigare denna termin. Suddig bild men goda...

Här är en bild jag tog i somras, det är ett hus av humle.

Ännu ett inlägg av The adventures of Tom the mouse! Har du inte läst de föregående delarna så hittar du dem under inläggskategorin "The adventures of Tom the mouse".

Tom was prepared for a fight, though it wouldn't be even. Behind his back he quietly snapped off a stick, any second the snake could attack, the tension grew, and he focused.

The next tenth of a second Philip went to attack. His powerful jaws tried to snach him, his venomous, razor-sharp teeth tried to bite him hard. But as I said, Tom was prepared. And a prepared karate-ninja-mouse can never- ever fail.

Philip's teeth weren't further away than decimeters from Tom's face when Tom placed the stick inbetween he's jaws.

Philip was starting to get annoyed and literally spat out the stick. His sharp instingts helped him to avoid one of Tom's wild kicks which was only a millimeter away from his face. Philip got out of the way and before Tom even could ”bleat” Philip had rounded him and was at the moment squeezing him tightly around him.

By pure reflex Tom bit Philip, his sharp little teeth dug deep through the Philip's scales and blood sipped out. Both of the screamed.

Tom stopped screaming, this was his big chance- he could run away! He crept under the snake Philip's heavy body and ran.

It was closer to run to the dentist then home so that was what he did.

He could still hear Philip screaming in pain.

Snövit gillade djur. Jag med, jag har alltid gillat djur. När jag var liten lekte jag med en kompis i mitt rum och min pappa hörde mig säga: jag är en djurvän, jag äter inte kött alls, jag äter bara korv. 

Vem vet, kanske trodde jag att korv var någon slags svamp eller något? 

Ett speciellt djur som jag alltid har gillat har faktiskt varit paddor. Kanske har jag något gemensamt med dem, fast vad? Jag ser i alla fall inte ut som en padda.

Maskar gillar jag inte särskilt mycket längre, men när jag var liten älskade jag att ha dem i handen och låta dem ringla runt. När jag var på dagis en gång satt jag och ritade och en fröken frågade mig om jag ritade en blomma. 

-Nej, sade jag, jag ritar en mask.

Varför berättar jag det här? Jag tänker tala om vad som hände häromdagen och eftersom det har med djur att göra så talade jag om för er lite om mig själv... 

Hursomhelst, jag gick på gatan i ett villaområde. Plötsligt skuttade en rådjurshane spenstigt över vägen framför mig och försvann. Jag vände på huvudet och fick se fyra rådjur till, de gick runt i en trädgård och åt av äppelträdenas ruttna frukter. När jag närmade mig såg de mig med och blev mycket vaksamma.

De lyfte på öronen och tittade misstroget på mig, jag försökte komma ännu lite närmare men då hoppade tre av dem iväg. Men en stannade kvar och stod cirka tio meter ifrån mig, under loppet av några sekunder betraktade vi varandra öga mot öga. Jag tyckte att det kändes riktigt magiskt. Det varade dock inte längre än så och sen, på långa studsiga ben försvann även den varelsen.

Jag lyckades få några bilder, inte direkt bästa kvalitet, men vi får se om de dyker upp på bloggen sen. Jag kan inte det nu för jag är hos min mormor och kan inte skicka över bilderna.

Det var allt jag hade att säga, för just nu...