Här kommer nästa avsnitt av "Saga och den elaka svartalfen". Hoppas ni tar er tid att läsa den!

Goddagens älskade dagbok,

Förut kunde jag inte fatta hur man ändå kan ha så mycket otur.

Båda drottslektionerna vi hade den här veckan hände precis samma sak som tidigare. Under idrottslektionen mådde jag jättedåligt men samma sekund som vi lämnade idrottssalen så mådde jag betydligt bättre.

Det kändes som mer än bara ren tillfällighet.

Det var det nog också.

För jag tror att jag vet hur det förefaller sig nu. Det var Vilda som kom på varför jag har varit så konstig under idrottslektionerna på senaste tiden. Hennes finurliga teori är att jag har blivit förbannad. Plutt-Göran måste ha blivit så fruktansvärt sur på mig dagen då jag kastade boken på honom, att den otäckingen tydligen hade valt att straffa mig på något sätt. Vad vore inte bättre än att förhindra mig att delta på idrotten som jag älskar så mycket? Förresten måste det hela också betyda att svartalfen kan utföra magi. Ganska coolt, men ändå.... jag hatar honom!

Vet du mer vad han har gjort? Vi fick gäster igår kväll och då bakade mamma goda brownies som vi skulle bjuda gästerna på.

Men det blev aldrig några brownies. För att när hon lämnade sina färdigbakta brownies att svalna medan hon gick på toan, så var allihopa borta när hon kom tillbaks.

Det måste vara Plutt-Göran tror jag. Han måste verkligen älska brownies, jag menar, hur kunde han smälla i sig tjugo knytnävs stora brownies?

Det kan inte ens min pappa.

Det här är några bilder som jag tecknade för ett par år sen när jag skrev en berättelse som inte blev så bra.

Ursäkta att bilderna är så långa och för att de flesta är på snedden, men jag vet inte hur jag ska göra för att det ska bli rätt!     

Jag har skrivit en berättelse som jag tänkte dela upp i många inlägg. Fortsättningen av den här berättelsen kommer alltså någon annan dag.

Om du tycker att den är skriven konstigt så är det för att jag valde att skriva den som att den vore huvudpersonens dagbok.

Berättelsen handlar om en tjej som blir trakasserad av en så kallad "svartalf". (Jag vet att jag har snott ordet svartalf från Harry Potter, men jaja). Men en dag så bestämmer hon sig att det får vara slut på dumheterna, så hon och hennes kompis försöker ta itu med saken. Men kommer det att gå? Svartalfer är både snabba och listiga.

Kära dagbok...

...Jag vill bara berätta att jag har fått nog. Saga Elina Mattsson har fått nog.

Sedan jag har börjat femman har jag varje morgon blivit väckt på dom mest otäcka sätt.

Ofta vaknar jag av att min näsa nästan hade vridits ett helt varv runt av en liten hand med starka nypor, att mitt täckte ligger på golvet eller att mina fötter får smaka på en elektrisk stöt.

Av ren otur har nämligen en så kallad ”svartalf” valt att bosätta sig i just mitt hus. Ingen vet om det förutom mig och min bästis Vilda, inte ens mina föräldrar.

Svartalfer är små, fula varelser som ser ungefär som en blandning mellan en tomtenisse och ett litet troll. Svartalfer brukar vara nästan lika långa som en stol utan ryggstöd. De går som apor, står inte upprätt utan mer krypt. Både snabba och listiga är svartalfer och därför är de också mycket svåra att få tag på.

De är också elaka, de gillar att spela oss människor elaka spratt.

Svartalfen som bor i mitt hus kallar jag för Plutt-Göran. Jag tror att det skulle passa honom bra. Fast egentligen har jag ju aldrig sett hela honom, bara små glimtar så jag vet inte exakt hur han ser ut.

Det är inte bara på morgonen som han gillar att spela mig spratt, det är hela dygnet.

En gång hade han pressat in råa spagettistrån in genom ena änden av en banan och sen när jag kom för att äta en banan så tog jag just den bananen. Spagettin inuti bananen hade hunnit bli alldeles mjuk, ungefär som kokt spagetti, men jag visste förstås inte att det var spagetti, så efter min första tugga i bananen slängde jag den för att jag trodde att spagettin var maskar.

Plutt-Göran har såklart även gjort fler dumma saker, som bland annat att tejpa igen våran kran, rena rama klassikern.

Jag skulle kunna hålla på hela dagen att berätta vilka fräcka saker svartalfen har gjort, men vad som är mer intressant är vad som hände i morse.

Igår hade jag förberett mig på Plutt-Görans morgon-spratt genom att lägga en tung bok på min säng.

När svartalfen uppenbarade sig på morgonkvisten var jag redan vaken och redo att anfalla. Så fort han kom in i mitt rum plockade jag kvickt upp min tunga bok och kastade iväg den så att den slog till hans fula nylle.

Han gav ifrån sig ett besynnerligt och gällt skrik men sen var han borta lika fort som han hade kommit. Jag har ingen aning om var han håller hus, kanske nere i källaren, det är mest möjligt för vi är nästan aldrig nere där.

I alla fall är jag nöjd över min hämnd.

När jag sen kom till skolan så var det dags för idrott. Jag älskar idrott det är så roligt och jag är verkligen bra på det med. Jag kan tala om att alla väggarna i mitt rum är fyllda med stora affischer på berömda fotbollsspelare och friidrottare.

Men just den morgonen var jag inte alls särskilt bra på idrott. Jag mådde illa och det kändes som om jag hade feber. Läraren blev förvånad när jag sade att jag inte kunde vara med. Det var första gången i hela mitt liv som jag hade missat en idrottslektion. Det var tråkigt att bara sitta och titta på.

Underligt nog, så mådde jag precis som vanligt igen alldeles efter idrotten. Jag kände mig till och med pigg.

Men ibland har man väl lite otur...

Bilderna är tagna av mig när jag var på långpromenad :).

Sitter just nu på bibblan igen. Förlåt att jag inte skrev något igår, men jag hade inte tid. Först var det prao, och sen måste jag på en gång iväg och träna med friidrottsklubben som jag och min lillasyster är med i.

Men snart, kanske ikväll eller något tag, så ska jag lägga upp en berättelse och lite bilder. Det är kanske inte alltid så intressant att bara läsa om min vardag?

Igår var i alla fall ännu en rolig dag på radiostationen. Tydligen ska jag och den andra praoeleven få hålla ett program på morgonen i slutet av veckan. Ska bli kul tycker jag. Vi ska även få göra en varsin reklam som ska spelas på radion. Jag har haft lite svårt med det, men det ordnar sig nog.

Lycka mig till!

Godmorgon lilla fågel du är frisk och kry

Hoppas du får en bra dag, inte tung som bly

Själv ska jag gå och sova,

Då jag är en uggla

Men snart ska vi ses, det kan jag lova

För jag ska på kvällen tillbaka mig smuggla.

Kommer inte på något att skriva, så jag bjuder på en bild istället. Bilden har jag själv tagit, jag har ingen effekt på, så färgerna är också naturliga. Naturen är vacker!

Hej!

Jag har just slutat min första praodag på kommunens radiostation, så jag sitter nu här på bibblan och skriver och ser mig över nacken då och då, för att försäkra mig om att ingen tittar på min dataskärm. Man vill ju vara lite anonym, i alla fall vill jag det.

Jag tyckte att det var både roligt och intressant och mer kommer jag att få veta då jag ska praoa där hela veckan.

Idag hann vi med mycket.

Först på morgonen var jag fem minuter sen då jag hade sökt upp var stationen var på hitta.se. Stationen hade nämligen flyttats. Men när jag väl var framme blev jag omhändertagen av en grupp glad personal. En tjej med färgat rött hår och sjukligt smala ben visade mig till ett litet, syrefattigt och grönt rum där min handledare satt.

Min handledare var rund som ett bowlingklot med ett glatt leende och ett par snälla ögon. I rummet satt också två andra praoelever, en tjej i tioårsåldern och en femtonårig kille.

Efter att ha presenterat mig satte jag mig ner på en stol och lyssnade på medan min handledare språkade energiskt och exalterat.

Ungefär en timme senare gick vi in i ett rum bredvid och såg på medan vår handledare spelade in en text. Jag blev ganska rastlös, eftersom han malde texten om och om igen, säkert tio gånger.

Efter det tog vi en liten rast och sen såg på medan handledaren redigerade ett par reklamer. Han lyssnade noga gång på gång och lade in ett stycke musik till.

Hitills hade det varit lärorikt, men lite långtråkigt då man bara fick sitta still.

Det var efter lunchen som det roliga började. Först gick vi ut på stan och frågade folk saker.

Sen skulle vi till en liten by någon mil bort, för att vi skulle intervjua en makeupartist. Det var också kul. Vi åkte i min handledares bil, den var mycket stökig.

Nu hinner jag tyvärr inte skriva mer- så hejdå!