Nu var det mer än en månad sedan jag bloggade sist. Förlåt för det, men sanningen är att jag faktiskt inte har haft lust. Jag kommer in i perioder, en månad bloggar jag som en galning och en annan bloggar jag inte alls. 

Hur som helst, gillar ni min nya design? Jag tänkte göra det lite juligt, kanske lite sent nu dagen efter julafton, men ändå. Bakrundsbilden är en drös frusna rödvinbär som jag hämtade ur frysen, så här mitt i vintern. Gott- men surt var det också!

Jag har egentligen inget vettigt att skriva, jag vill bara visa att jag inte har dött! 

Här är lite bilder från mitt jullov hitills:

Till våran lilla köping kom en framgångsrik feelgood författare. Han heter Mikael Bergstrand och är författare till Heta hallon, Delihs vackraste händer, Dimma över Darjeeling och några fler böcker.

Eftersom jag vill bli författare så åkte jag och mormor iväg dit för att lyssna på honom.

Det var mycket intressant, han läste komiska urdrag ur sina böcker, pratade om dem och hur det gick för honom när han skrev dem. Det blev en del skratt, bla så läste han upp en text om när bokens huvudperson en medelålders man vid namn Göran Borg berättar om sitt utseende. Att han måste klä sig i polotröja för att dölja sin sladdriga hals och om hur han från vissa vinklar ser ut som en kalkon.

Sen fick vi nyfikna människor ställa frågor. Jag ställde fyra frågor:

- Hur gör man för att utveckla sin berättarröst?

- Bra fråga, mycket bra fråga faktiskt. Alla personer har olika sätt att formulera sig på. Ofta kan man se vem det är som har skrivit något bara genom att kolla hur det är formulerat. Alla människor, författare eller ej har en alldeles unik berättarröst, som ett fingertryck.

Vad man kan göra för att utveckla sin förmåga är att man läser andra personers texter och uppmärksammar de olika sätten att skriva på, och om man själv har skrivit en text så är det nyttigt att höra någon annan läsa den åt dig, så att du hör hur det låter.

- Måste man läsa mycket för att bli en bra författare?

Man måste inte läsa jättemycket, men ganska mycket ska man nog, det är viktigt att få inspiration.

De andra frågorna som jag ställde kommer jag inte ihåg, och jag ställde inte direkt alla på en gång.

Efter det kunde man köpa böcker och få dem signerade. Jag köpte Dimma över Darjeeling. Innanför boken skrev Bergstrand mitt namn (först felstavat) och sen skrev han så här," lycka till med ditt eget skrivande. Läs en och annan bok gjord av någon annan också."

Även fast det inte direkt var detsamma som att träffa gud så var detta en historisk händelse för mig.

För honom själv var det vardag.

Snövit gillade djur. Jag med, jag har alltid gillat djur. När jag var liten lekte jag med en kompis i mitt rum och min pappa hörde mig säga: jag är en djurvän, jag äter inte kött alls, jag äter bara korv. 

Vem vet, kanske trodde jag att korv var någon slags svamp eller något? 

Ett speciellt djur som jag alltid har gillat har faktiskt varit paddor. Kanske har jag något gemensamt med dem, fast vad? Jag ser i alla fall inte ut som en padda.

Maskar gillar jag inte särskilt mycket längre, men när jag var liten älskade jag att ha dem i handen och låta dem ringla runt. När jag var på dagis en gång satt jag och ritade och en fröken frågade mig om jag ritade en blomma. 

-Nej, sade jag, jag ritar en mask.

Varför berättar jag det här? Jag tänker tala om vad som hände häromdagen och eftersom det har med djur att göra så talade jag om för er lite om mig själv... 

Hursomhelst, jag gick på gatan i ett villaområde. Plötsligt skuttade en rådjurshane spenstigt över vägen framför mig och försvann. Jag vände på huvudet och fick se fyra rådjur till, de gick runt i en trädgård och åt av äppelträdenas ruttna frukter. När jag närmade mig såg de mig med och blev mycket vaksamma.

De lyfte på öronen och tittade misstroget på mig, jag försökte komma ännu lite närmare men då hoppade tre av dem iväg. Men en stannade kvar och stod cirka tio meter ifrån mig, under loppet av några sekunder betraktade vi varandra öga mot öga. Jag tyckte att det kändes riktigt magiskt. Det varade dock inte längre än så och sen, på långa studsiga ben försvann även den varelsen.

Jag lyckades få några bilder, inte direkt bästa kvalitet, men vi får se om de dyker upp på bloggen sen. Jag kan inte det nu för jag är hos min mormor och kan inte skicka över bilderna.

Det var allt jag hade att säga, för just nu...

Jag är så trött på hösten nu- och på halloween! Jag är trött på alla fallna löv och alla gulbruna åkar, på den grå himlen och alla hemska skräckfilmer!

Apropå skräckfilmer, förut hade jag knappt sett någon skräckfilm, bara halvläskiga filmer som Harry Potter och Percy Jackson and the lightening theif, men tack vare skolans arbetsområde skräck så såg jag två skräckfilmer på en dag. Det var The shining och Sinister och jag ska inte ljuga för er, jag har faktiskt blivit lite mörkrädd. Det är nog bäst att jag vilar mig från sånt ett tag..

En till sak också, jag förstår om alla tycker att jag är tokig nu, men kan det inte bli vinter snart? Jag tycker att vintern brukar var alltför lång, men nu längtar jag verkligen efter den.

Tänk dig att sitta inne i ditt varma trygga hus och ägna dig åt julpyssel med din familj, baka lite, lyssna på lite julsånger och bara mysa!

Tända doftljus och inreda med små jultomtar i fönsterbrädorna och klä julgranen som doftar ljuvligt av skog.

Kanske inte alla sysslar med julpyssel och sånt, vad vet jag? Men det brukar i alla fall vi i min familj göra.

Nu ska jag försöka sova- hoppas jag inte får några läskiga mardrömmar! Hoppas att ni sover gott med. <3

Nu var det måndag igen. I helgen har jag följt med på älgjakt, fast vi såg ingen älg. Men det spelar ingen roll för det är så mysigt att vara mitt ute i skogen, speciellt när det är väldigt tidigt på morgonen. Man känner sig varm och gosig i sina många lager av mjuka kläder och den lilla elden känns varm mot ansiktet.

Luften är alldeles fräsh och lite kylig men det är vindstilla och fridfyllt tyst.

Jag längtar till nästa helg! Fast nu ska jag ha matte...

Trevlig måndag allihopa!

En riktigt lyckad helg har det varit, i alla fall för min del.

På lördagen var jag borta hela dagen med tre av mina vänner, vi shoppade, var på äventyrsbad och hade det jätteroligt.

Idag var jag och familjen ute i skogen och plockade svamp, trattkantareller. Vi fick ganska mycket, när man väl har sett en svamp så ser man hur många som helst. Det gäller alltså att ställa in ögonen.

Jag har också varit på en springtur idag. Vanligtvis så brukar jag tycka att det är jobbigt och gruvsamt (trots det så gör jag det), men idag var det helt underbart. Det var längesen jag sist hade sådan energi och jag sprang 28 min på 6 km, det är mitt personrekord.

Nu sitter jag här och är glad och nyduschad. Ikväll blir det toast med svampsås. Tyck att jag är galen men jag älskar svamp!

Imorgon är det Måndag och jag kan inte påstå att jag gruvar mig för det. Det ska bli roligt att se klasskompisarna igen, när allt kommer omkring så var det faktiskt 11 dagar sen jag gick i skolan. Jag har ju haft 2 helger och en praovecka.

Nåja. Det var allt jag hade att berätta.

Ha en fantastisk Söndagkväll! c: 

Sitter just nu på bibblan igen. Förlåt att jag inte skrev något igår, men jag hade inte tid. Först var det prao, och sen måste jag på en gång iväg och träna med friidrottsklubben som jag och min lillasyster är med i.

Men snart, kanske ikväll eller något tag, så ska jag lägga upp en berättelse och lite bilder. Det är kanske inte alltid så intressant att bara läsa om min vardag?

Igår var i alla fall ännu en rolig dag på radiostationen. Tydligen ska jag och den andra praoeleven få hålla ett program på morgonen i slutet av veckan. Ska bli kul tycker jag. Vi ska även få göra en varsin reklam som ska spelas på radion. Jag har haft lite svårt med det, men det ordnar sig nog.

Lycka mig till!

Hej!

Jag har just slutat min första praodag på kommunens radiostation, så jag sitter nu här på bibblan och skriver och ser mig över nacken då och då, för att försäkra mig om att ingen tittar på min dataskärm. Man vill ju vara lite anonym, i alla fall vill jag det.

Jag tyckte att det var både roligt och intressant och mer kommer jag att få veta då jag ska praoa där hela veckan.

Idag hann vi med mycket.

Först på morgonen var jag fem minuter sen då jag hade sökt upp var stationen var på hitta.se. Stationen hade nämligen flyttats. Men när jag väl var framme blev jag omhändertagen av en grupp glad personal. En tjej med färgat rött hår och sjukligt smala ben visade mig till ett litet, syrefattigt och grönt rum där min handledare satt.

Min handledare var rund som ett bowlingklot med ett glatt leende och ett par snälla ögon. I rummet satt också två andra praoelever, en tjej i tioårsåldern och en femtonårig kille.

Efter att ha presenterat mig satte jag mig ner på en stol och lyssnade på medan min handledare språkade energiskt och exalterat.

Ungefär en timme senare gick vi in i ett rum bredvid och såg på medan vår handledare spelade in en text. Jag blev ganska rastlös, eftersom han malde texten om och om igen, säkert tio gånger.

Efter det tog vi en liten rast och sen såg på medan handledaren redigerade ett par reklamer. Han lyssnade noga gång på gång och lade in ett stycke musik till.

Hitills hade det varit lärorikt, men lite långtråkigt då man bara fick sitta still.

Det var efter lunchen som det roliga började. Först gick vi ut på stan och frågade folk saker.

Sen skulle vi till en liten by någon mil bort, för att vi skulle intervjua en makeupartist. Det var också kul. Vi åkte i min handledares bil, den var mycket stökig.

Nu hinner jag tyvärr inte skriva mer- så hejdå!