Det är tur att jag har dig lilla dagbok...

...För jag blir så frustrerad när inget fungerar. Vi har nästan försökt allt nu men inget lyckas. Vi har letat, gillrat fällor och allt möjligt. Plutt-Göran är helt enkelt för smart.

Det kändes lite otäckt att gå och lägga sig inatt.

Det var kolmörkt inne i mitt rum och tanken att Plutt-Göran kunde vara inne i rummet plågade mig. Han vill mig inte väl.

Jag har aldrig varit rädd för svartalfen förut.

Mitt huvud fantiserade fram de mest läskiga tankarna. Eftersom att det var så mörkt så såg jag saker som inte fanns. Min klädhög på golvet såg ut som Plutt-Göran tyckte jag. Gång på gång måste jag trycka på lampan för att försäkra mig om att det verkligen var min hög med kläder.

Nu har jag gett upp med att försöka sova, det kommer ändå inte att gå.

Jag sitter i min säng medan jag skriver det här med lampan på. I morgon blir det dags för idrott igen. Får väl se hur det går.

Det börjar närma sig halloween, så här kommer en halloweentävling. Du som vill vara med kan skriva en läskigt dikt eller ta ut ett stycke ur en berättelse du gjort, lägg in din text i kommentarsfältet här, eller på "Fråga mig" avdelningen. =)

Vinnaren får en länk till sin blogg, som stannar där I EN MÅNAD! Men det måste bli minst 4 personer som är med, annars blir det ingen vinnare.

Lycka till!

Är det ens någon som läser de här avsnitten? Om du gör det så vore det jättesnällt att lämna en kommentar så jag får veta vad ni tycker om den. Plzzz C:

Kära dagbok,

Hela veckan har jag och Vilda planerat hur vi ska kunna fånga svartalfen. Sen, när han är inburad så ska vi tvinga vi honom att bryta förbannelsen. Fiffigt va?

I onsdags följde Vilda med mig hem. Vi började med att baka brownies som vi skulle använda som lockbete.

Sen lade vi in en plåt med stora saftiga brownies på köksbordet. Vi väntade tåligt bakom kökssoffan med en håv och en vattenpistol.

Vi hoppades att doften av nybakta brownies skulle spridas genom hela huset och sen skulle svartalfen komma in till köket som förtrollad.

Där satt vi i säkert en kvart på huk bakom kökssoffan.

När vi nästan var beredda att ge upp så hörde vi hur golvplankorna knakade i det andra rummet.

”Nu kommer han”, viskade Vilda.

”Ha tålamod, väste jag,” vi får inte ingripa förrän han är uppe på köksbordet.”

För första gången såg jag hela honom. Han var mager som av bara skinn och ben. Hans nakna hud hade en grålila ton och runt midjan hade han en sliten och lortig tygramsa som slutade precis ovanför hans knottriga knän.

”Vad ful han är,” viskade jag.

” Står han vid kökströskeln?” frågade Vilda.

”Ja det gör han. Ser du inte honom?”

”Nej, det är nog bara du som kan se honom. ”

Jag funderade ett tag, medan jag såg Plutt-Göran tveksamt dra sig över golvet.

”Menar du att jag är galen?” undrade jag.

”Nä, jag menar att du kanske har ett sjätte sinne. Att det bara finns några få människor i hela världen som kan se sagoväsen. Jag önskar att jag var synsk.”

”Tyst nu. Han närmar sig.” sade jag.

Svartalfen såg sig misstroget runt i rummet. Han verkade tycka att det hela var lite skumt, kanske misstänkte han att det var en fälla.

Innan man hann blinka hade han flytt ut ur köket.

”Attans! Vi missade honom!” sade jag irreterat.

Vilda och jag var båda helt förbluffade. Det hade verkligen varit skönt att få tag på den bråkstaken.

Vilda trodde att vi allt måste vara ännu listigare än så för att få tag på honom. Det blir nog inte bli helt så enkelt att överlista honom som vi först hade trott...

Det var länge sen vi hade ett boktips, så här kommer ett.

Idag är boktipset "Sandor slash Ida" som är en ungdomsbok skriven av Sara Kadefors. Den kom ut år 2001.

På sätt och vis är det en bok som man borde ha läst, det finns också en film till. Jag tyckte att boken var mycket bra.

Romanen handlar om en stark men vilsen tonårstjej i Stockholm och en balettintresserad pojke från Göteborg som träffas genom en chattsida på internet. Båda är ensamma och ljuger om sitt sanna jag. Sandor vill vara den tuffa och festande killen med många kompisar. Ida vill vara den naturälskande tjejen som rider och bor på landet. 

Men allt blir fel när de träffas.

Mer än så talar jag inte om, men ni ska veta att det slutar lyckligt!

Här bor jag, du kan kalla mig för Berättarugglan ;).

Jag är med i en tävling som kallas Fototriss- http://fototriss.blogspot.se/2013/10/fototriss-del-234-sa-har-ser-det-ut-dar.html

En riktigt lyckad helg har det varit, i alla fall för min del.

På lördagen var jag borta hela dagen med tre av mina vänner, vi shoppade, var på äventyrsbad och hade det jätteroligt.

Idag var jag och familjen ute i skogen och plockade svamp, trattkantareller. Vi fick ganska mycket, när man väl har sett en svamp så ser man hur många som helst. Det gäller alltså att ställa in ögonen.

Jag har också varit på en springtur idag. Vanligtvis så brukar jag tycka att det är jobbigt och gruvsamt (trots det så gör jag det), men idag var det helt underbart. Det var längesen jag sist hade sådan energi och jag sprang 28 min på 6 km, det är mitt personrekord.

Nu sitter jag här och är glad och nyduschad. Ikväll blir det toast med svampsås. Tyck att jag är galen men jag älskar svamp!

Imorgon är det Måndag och jag kan inte påstå att jag gruvar mig för det. Det ska bli roligt att se klasskompisarna igen, när allt kommer omkring så var det faktiskt 11 dagar sen jag gick i skolan. Jag har ju haft 2 helger och en praovecka.

Nåja. Det var allt jag hade att berätta.

Ha en fantastisk Söndagkväll! c: 

Självporträtt. Någolunda lik mig- lite konstig näsa dock, annars är jag nöjd.