Snövit gillade djur. Jag med, jag har alltid gillat djur. När jag var liten lekte jag med en kompis i mitt rum och min pappa hörde mig säga: jag är en djurvän, jag äter inte kött alls, jag äter bara korv. 

Vem vet, kanske trodde jag att korv var någon slags svamp eller något? 

Ett speciellt djur som jag alltid har gillat har faktiskt varit paddor. Kanske har jag något gemensamt med dem, fast vad? Jag ser i alla fall inte ut som en padda.

Maskar gillar jag inte särskilt mycket längre, men när jag var liten älskade jag att ha dem i handen och låta dem ringla runt. När jag var på dagis en gång satt jag och ritade och en fröken frågade mig om jag ritade en blomma. 

-Nej, sade jag, jag ritar en mask.

Varför berättar jag det här? Jag tänker tala om vad som hände häromdagen och eftersom det har med djur att göra så talade jag om för er lite om mig själv... 

Hursomhelst, jag gick på gatan i ett villaområde. Plötsligt skuttade en rådjurshane spenstigt över vägen framför mig och försvann. Jag vände på huvudet och fick se fyra rådjur till, de gick runt i en trädgård och åt av äppelträdenas ruttna frukter. När jag närmade mig såg de mig med och blev mycket vaksamma.

De lyfte på öronen och tittade misstroget på mig, jag försökte komma ännu lite närmare men då hoppade tre av dem iväg. Men en stannade kvar och stod cirka tio meter ifrån mig, under loppet av några sekunder betraktade vi varandra öga mot öga. Jag tyckte att det kändes riktigt magiskt. Det varade dock inte längre än så och sen, på långa studsiga ben försvann även den varelsen.

Jag lyckades få några bilder, inte direkt bästa kvalitet, men vi får se om de dyker upp på bloggen sen. Jag kan inte det nu för jag är hos min mormor och kan inte skicka över bilderna.

Det var allt jag hade att säga, för just nu...