Tänkte bjuda på en liten meningslös dikt som jag skrev för inte så länge sen.

Lille Tryne var en busig rackarns gris

Han bodde med sin mor och far i ett blått hus med spis

En dag när solen vackert sken

Ville han ställa till med problem

Ty han älskade det lyckosamma rus

Som han fick när han planerade ett eller annat bus

Så efter frukosten han gav sig iväg

För att ställa till med sattyg mot dem som kom i hans väg

Och när han i solskenet gick

En ädel dam se han fick

Hon satt ute i trädgården och åt av en smörgås

Och torkade av sina feta fingrar på sin sidenklänning som var turkos

Men just som den skulle bli uppäten

Hörde hon några förfärliga läten

Det var lille Tryne som gav ifrån sig skrik och krås

Så att damen alldeles glömde bort sin smörgås

Fast hon gick iväg för att se vad oljudet var

Hon aldrig fick något vettigt svar

För när hon bakom sin blomstrande häck stod

Vår lille vän smög till hennes trädgårdsbord

På marken såg han en äcklig daggmask

Som han stoppade in i damens smörgås, både snabb och rask

Och när damen sedan kom tillbaka

Hon omedvetet en äcklig daggmask skulle smaka

Men då var vår lille vän redan långt bort

Ty han ville icke råka ut för damens ilskna utbrott!